Kom, kom atombomb
Om vi nån gong, nånsin blir som dom
Eg sit på gamlerommet mitt i Høgatun 7c (som no er vorte kontor) og skriv innleiing til sumarleiren i Norsk Målungdom 2008, og ser ut vindauget på arnavågen og fjellet over på hi sida som eg sat i vindauga og såg på kvar dag då eg budde her. Skilnaden er at no er det sol og då ser ting litt pussige ut her.
Då Håkan Hellström gav ut songen Atombomb var det 2000, og eg hadde flytt til Oslo for å byrja i sentralstyret i Norsk Målungdom og budde alt saman med Tarjei (rett nok i kollektiv). Då tenkte eg at songen handla om meg då eg var femten, no innser eg at for kvart steg lenger inn i kjernefamiliehelvetet/-draumen eg tek, har Hellström ei line som høver.
Slik går songen vidare:
Känns som om alla är äldre nu
Och ser efter varann
Dom har gått för att leva sine liv
Och gud vet att jag måste leva MITT
Jag står i vasaparken
ser pojkar och flickor gå genom kärlekslunden
Jag skulle byta plats med vem som helst
På sekunden
Om jag kunde
Alla är äldre nu
Och ser efter varann
Dom har molnen i famnen
Men du skriver ord som MORD i handen
Kom, kom armageddon
Om vi nån gong, nånsin blir som dom
Konklusjon: all musikk etter 2000 er overflødig.
Abonner på:
Innlegg (Atom)